Varför måste vi sova?

Det är inte av en slump vi sover bort 1/3 av dygnet. Naturen är rationell och gör allt för att maximera artens överlevnad. Sömnens funktion är egentligen enkel. Det vi förbrukat och slitit ut under dagen måste återställas, och även om mycket i kroppen kan återställas under dagtid så är sömnen hjärnans återställare. Hjärnan stänger av alla normala tankeprocesser och ser till att större delen av hjärnans celler i stället ägnar sig åt återhämtning.
 

Vad är sömn?

Sömnen är ett tillfälligt tillstånd av förändrat medvetande och avsevärt sänkt mottaglighet för signaler från omvärlden. Hjärnan vänder sig inåt och ägnar sig åt uppbyggnadsprocesser. Sömnen skiljer sig från medvetslöshet genom att den sovande går att väcka, om än med starkare medel än vad som krävs för att en vaken person ska reagera. Företeelser som slutna ögon, liggande ställning och orörlighet ingår i bilden av sovandet, men ingen av dem är unik för sovandet – man kan faktiskt sova med öppna ögon eller gå i sömnen, även om det är ovanligt.
 

Hur vet hjärnan när den ska sova?

Det är faktiskt så att ju mer vi använder hjärnan desto mer bränsle tas i bruk och mer biprodukter till energifrigörandet kommer i omlopp. Sömnen beror alltså på hur mycket man använder hjärnan. Det är ungefär samma sak som att äta sedan man varit fysiskt aktiv. Sömnighet är egentligen bara ett utryck för att hjärnan försöker slå över till sömn för att vi använt den för mycket. De upprepade avstängningsförsöken upplevs bland annat som tunga ögonlock – hjärnan försöker dra ner gardinen. Detta känns ofta olustigt och lite pinsamt – och sätter förstås ner funktionsförmågan rejält. Uppmärksamhetsförmågan minskar dramatiskt och den sömnige blir livsfarlig om han/hon håller på med en säkerhetskänslig uppgift, som att köra bil. En stor del av vägolyckorna beror på sömnighet.