De nya forskningsresultat om sambanden mellan mångårigt nattarbete och ökad risk för bröstcancer som Stressforskningsinstitutet i samarbete med KI och AFA Försäkring presenterade i media för ett par veckor sedan har väckt stor uppmärksamhet och även skapat debatt, bland annat i Läkartidningen. Kritikerna menar att det är fel att dra långtgående slutsatser på ett material med relativt få cancerfall i den aktuella gruppen - personer som arbetet natt i mer än 20 år - medan förespråkarna menar att det i flera studier framkommer ett mönster som tyder på att långvarigt nattarbete kan öka risken för bröstcancer.

Debatten är intressant, då den belyser hur svårt det kan vara att tolka forskningsdata och kommunicera dem till allmänheten. Media vill ha tydliga budskap utan komplicerade reservationer och fokuserar gärna på ”nya upptäckter” som inte sällan framställs som larmrapporter. Vad de inblandade forskarna egentligen säger kommer ofta bort i de braskande rubrikerna och kortfattade artiklarna. Allt detta går på tvärs emot hur forskning egentligen fungerar.

Det är sällan man som forskare upptäcker någonting helt nytt, och tror man att man gör det så har man ofta fel. Slumpen gör att vissa saker ibland uppträder tillsammans utan att det finns något orsakssamband. Och även där det finns verkliga samband behöver det inte innebära att det handlar om orsakssamband - det kan handla om bakomliggande faktorer. Som exempel brukar man ta att det finns fler barn i tyska byar med många storkar än i dem med få, vilket inte bevisar att barnen kommer med storken, utan helt enkelt beror på att stora byar rymmer fler av både storkar och människor.

Vetenskapen påminner om en myrstack. Många små bidrag leder till att en bild byggs upp som förhoppningsvis ligger närmare sanningen än den som fanns innan. Därför bör man vara väldigt försiktig att dra slutsatser baserade på enstaka studier - man måste se till helheten i den evidens som finns. Vilket är väldigt svårt att göra i media där allt ska vara kortfattat, tydligt och nytt (gärna sensationellt).

Bygget av ”myrstacken” blir dessutom aldrig helt färdigt, utan man måste alltid vara beredd att ompröva. När det gäller hälsorisker är det oftare svårare än i fysiken att avgöra vad som är rätt och fel, och vetenskapliga debatter kan pågå länge. Ett aktuellt exempel är frågan om hur skadligt salt i maten är för hjärtat. Ett annat är just frågan om nattarbete och bröstcancer.

Varför är det så svårt? Anledningen är att man många gånger inte kan genomföra bra experimentella studier - man kan ju inte slumpmässigt bestämma att vissa ska arbeta natt och andra inte och sedan se hur det går med hälsan. Därför är man hänvisad till observationsstudier, och där finns alltid potentiella felkällor. De som arbetar natt under lång tid skiljer sig från dem som inte gör det, och har kanske även en annan social situation utanför arbetet. Då är det svårt att veta om en högre förekomst av bröstcancer verkligen beror på nattarbetet.

Ett annat problem brukar kallas ”publication bias”. Den beror på att det är mycket lättare att publicera en studie som visar på samband än en som inte gör det. Det finns goda skäl till det - att man inte kan visa ett samband bevisar inte att det inte finns något, utan det kan bero på att studien är för liten eller har felkällor. Men problemet är att de studier som publiceras kan ge en falsk bild av att ”alla” har iakttagit ett samband.

Ingen studie är hundraprocentigt säker. Istället brukar man tala om statistisk signifikans, och vanligtvis anser man att det finns ett samband om det är signifikant på femprocentnivån (p<0.05). Det innebär att man accepterar att det i 5 procent av fallen kan vara fel, det vill säga att det samband man påstår finns beror på slumpen. Om man då bara publicerar studier som visar statistiskt ”säkerställda” samband, så finns risk att man publicerar just de som av ren slump visade falska samband, och då kan det i forskningslitteraturen se ut som om ett samband är ”bevisat” trots att det i själva verket rör sig om slump.

Vad som behövs är studier där man kan upptäcka de samband som finns även om man ställer betydligt högre krav på statistisk säkerhet (mindre risk att göra fel), vilket också gör att man på ett trovärdigt sätt kan publicera negativa resultat – det vill säga med hög sannolikhet kan avfärda falska samband. Detta kräver stora studier som följer många personer - hög ”power”. Ofta är dock detta inte ekonomiskt möjligt, och då är så kallade metaanalyser, där man sammanfattar evidensen från många publicerade och opublicerade studier, det näst bästa alternativet. Problemet är dock att även sådana studier har svagheter, inte minst metaanalyser som ofta sammanfattar resultaten från studier med olika (och ibland inte helt kända) förutsättningar.

Vad säger oss allt detta om debatten om nattarbete och bröstcancer?

Man ska alltid vara försiktig med att tolka resultaten från en enstaka studie, särskilt när det handlar om preliminära resultat. Istället behöver man se till helheten, och i denna fråga pågår en internationell debatt, där en del forskare tolkar den samlade bilden som att det finns ett samband mellan mångårigt nattarbete och risk för bröstcancer, medan andra är tveksamma eller anser att evidensen snarare talar emot ett samband.

Den nya studien som är helt enkelt ytterligare en del i den myrstack som forskningen bygger, och den stärker bilden att det skulle finnas en ökad risk för bröstcancer för dem som arbetat natt mer än 20 år. Det stämmer också med plausibla teorier om hur nattarbete via påverkan på melatonininsöndringen skulle kunna ha en biologisk effekt på cancerrisken. Men sista ordet är inte sagt, och till dem som arbetat natt länge kan man säga att om det finns en överrisk, så är det ändå så att de flesta inte får bröstcancer även om de arbetat natt väldigt länge. Man behöver inte göra något annat än det som alla kvinnor ändå bör göra - regelbundet undersöka brösten. Tack och lov är prognosen relativt god om cancern upptäcks i tid.

För samhället är detta dock viktig forskning. Bröstcancer är en allvarlig sjukdom, och om framtida forskning bekräftar bilden av att mångårigt nattarbete ökar risken för cancer så bör man självklart sträva efter att färre ska arbeta natt under många år.

 

Hugo Westerlund

Professor i epidemiologi

Föreståndare för Stressforskningsinstitutet

Stockholms universitet