Brist på balans

Stress är ett tillstånd av obalans mellan det som krävs och det som är möjligt. På det sättet liknar stressbegreppet sådana begrepp som törst eller hunger – känslan att något är fel och som vi behöver rätta till. Stress är alltså en bristsituation, ett sjukligt tillstånd som kan innebära en fara. Därför är det lika meningslöst att tala om bra eller positiv stress som att tala om positiv hunger eller positiv törst.

Tursamt nog tycks vår biologi vara ganska välrustad att handskas med relativt stora avvikelser från det normala. Det första sättet att svara på stress är en febril aktivitet som vår storhjärna bedriver. Vår förmåga att lösa problem kommer då igång. Vi försöker oss på alla möjliga knep – väcka skuldkänslor, spela modig, visa förakt, övertala. Eller så prövar vi att vara pragmatiska och prova på en konsekvent problemlösning, vilket oftast också är det mest framgångsrika sättet att agera. Man kan säga att vår arts stora framgång delvis beror på att vi är så duktiga på att lösa problem.

När larmet går

Det är bara när rationella försök att komma ur knipan inte fungerar eller när vi upplever att vår existens eller de mest vitala resurserna angrips, som vår organism reagerar med mer biologiskt triggade och oerhört effektiva program. Dessa program styrs av larmsystem i vår hjärna som kan utvecklas till kamp- eller flyktprogram.

Varningssignaler vid kamp-/flyktprogrammet:

  • Sömn – svårt att somna, orolig sömn, många uppvaknanden, mardrömmar, tidigt uppvaknande
  • Energi – överaktivitet, svårt att vila, rastlöshet
  • Känslor – irritation, aggressivitet, rädsla, ångest, panikångest
  • Hjärnan – för många tankar, koncentrationsproblem, minnesproblem
  • Kroppen – hjärtklappning, mag- och tarmproblem, muskelspänning

Förutom det fysiologiska gaspådraget som möjliggör kamp-/flyktprogrammet har vi också ytterligare ett, och ganska gåtfullt, sätt att reagera som oftast inte kopplas samman med stress. Ändå hänger de ihop – det kallas spela död-programmet. Spela död-programmet sätts igång när vår hjärna bedömer att ingen annan väg ur nödläget är möjlig. Människor känner i det läget oftast en trötthet som är väldigt svår att vila bort. Sömnproblemen innebär vid det här laget att vi kan sova hur länge som helst och ändå vakna trötta. Vi blir handlingsförlamade, passiva och ledsna eller deprimerade.

Varningssignaler vid spela död-programmet:

  • Sömn – stort sömnbehov
  • Energi – övermäktig trötthet
  • Känslor – nedstämdhet, ledsenhet, depression
  • Hjärnan – tomhet, inga dagdrömmar, problem med minne
  • Kroppen – överkänslighet för smärta, resultat av tröstbehov

Spela död-beteende är farligare än kamp eller flykt där vi ändå försöker göra något åt det spända läget. Genom att spela död lägger vi däremot av och hamnar vi där kan det passiva, lätt deprimerade tillståndet hänga kvar länge, vilket egentligen oftast bidrar till att problemen förvärras snarare än löses.

Oavsett vilket program som hjärnan väljer att använda så blir vi sjuka av stress om vi fastnar i våra stressreaktioner under en lång tid. Stressen gör oss även äldre. Våra grundfunktioner störs och det är lätt att fastna i ett läge.